Nyheter

Slutrapport från arbetsgruppen för planering av samhällsservicereformen
Slutrapport från arbetsgruppen för planering av samhällsservicereformen

Landskapsregeringen tillsatte i januari 2012 en arbetsgrupp med uppdrag att ta fram alternativa och logiska organisationsmodeller för att producera samhällsservice. I arbetsgruppen har ingått Robert Sundström (Landskapsregeringen), Katarina Fellman (ÅSUB), Niklas Eriksson (kommunsektorn), Robert Lindfors (Lindro Konsult AB) och Runa Tufvesson (Ålands kommunförbund, sekreterare).


I våra nordiska grannländer har samhällsorganisatoriska reformer avlöst varandra och kommunernas antal har successivt minskat. I riket presenterade en arbetsgrupp så sent som i vintras ett förslag som kraftigt skulle reducera antalet kommuner där. En allmän ekonomisk press, en förändrad befolkningsstruktur och små kommuners sårbarhet har generellt utgjort argumenten för behovet av kommunreformer. Motiven för arbetsgruppens uppdrag har i stort sett varit desamma. I gruppens uppdrag har tyngdpunkten dock inte varit riktad på hur många kommuner Åland ska delas in i. I stället har individperspektivet särskilt lyfts fram, invånarens tillgång till offentlig service har varit i centrum.


Tiden för uppdraget har varit ytterst begränsad med beaktande av uppdragets omfattning, att se över 16 kommuners samt landskapets verksamhet.  Detta har medfört att de olika funktioner som finns inom den kommunala sektorn eller hos landskapet har synats relativt ytligt. De modeller som arbetsgruppen presenterar ska därför betraktas som schematiserande och de kan anpassas alltefter politiska viljeyttringar.


Arbetsgruppen presenterar i sin rapport fyra modeller med servicen till invånarna i fokus. Syftet med modellerna är att de ska skapa långsiktigt bärkraftiga lösningar som kan klara en rimlig och likvärdig servicenivå. Det finns en rad olika varianter av modellerna mellan de renodlade exemplen.


Värdkommunmodellen är mest lik dagens struktur. Värdkommuner är ekonomiskt och personalmässigt starkare kommuner som får ansvar för att utföra vissa uppgifter för andra kommuner (särkommuner). Värdkommunen har hand om specialiserade uppgifter som till exempel specialomsorg och barnskydd. Uppgifter som värdkommunen sköter kan omfatta alla kommuner eller uppgifter för enskilda resurssvagare kommuner. Ansvaret för att producera välfärden kan antingen ligga kvar hos särkommunen eller genom lagstiftning flyttas över till värdkommunen. En värdkommun blir knappast så stark att den kan ta över uppgifter från landskapet.


Samarbetskommunmodellen samlar de mest specialiserade uppgifterna inom kommunsektorn inom en kommunal samarbetsorganisation, en samarbetskommun. Samarbetskommunen är en utvecklad form av kommunalförbund och kan samla flera större uppgiftsområden som specialomsorg, missbrukarvård och avfallshantering. Primärkommunerna har kvar bland annat barnomsorg och grundskola. Samarbetskommunens beslutandeorgan är indirekt valda och består av kommunernas presidier. Det går sannolikt att flytta över enstaka uppgifter från landskapet till samarbetskommunen.


Regionkommunmodellen har en stark samlad kommunal organisation, regionkommunen, medan de traditionella kommunerna fungerar som närkommuner. Modellen innebär direkta val på tre nivåer: till kommunerna, till regionkommunen och till lagtinget. Med direktdemokrati och egen beskattningsrätt blir regionkommunen en resursstark huvudman för alla tyngre kommunala uppgifter, medan närkommunerna har hand om bland annat barnomsorgen och grundskolan. En stark regionkommun kan också ta över specialiserade och ekonomiskt tunga uppgifter från landskapet som hälso- och sjukvården samt gymnasieutbildningen.


I modellen med en kommun går dagens kommuner samman till en enda kommun. Den kommunen blir en renodlad välfärdskommun eftersom den samlar alla resurser. Därför kan den enda kommunen både klara de uppgifter som idag ligger inom den kommunala sektorn och ta över tyngre uppgifter som hälso- och sjukvården samt gymnasieutbildningen från landskapet. Exempelvis kommundelar, brukarinflytande och medborgarkontor kan bidra till att upprätthålla den lokala demokratin och engagemanget.


Oberoende av modell lyfter rapporten fram flera reformprocesser, som att utveckla en gemensam e-förvaltning och överväga vilka offentliga uppgifter som kan konkurrensutsättas eller bolagiseras. Annat som kan vara gemensamt för landskapet och den kommunala sektorn är exempelvis den fysiska planeringen, kollektivavtalen och teknik som rör fastigheter och vägunderhåll med mera.


Modellerna har värderats utifrån en handfull kriterier för samhällsservicen. Modellerna med regionkommun och en kommun kan ha fördelar för dem som betonar vikten av kompetens och kvalitet, integritet och rättssäkerhet samt ekonomisk bärkraft. Alternativen med värdkommun och samarbetskommun kan tilltala dem som prioriterar närhet och tillgänglighet. Det är politikernas uppgift att göra ett vägval.


Hela rapporten finns att läsa på landskapsregeringens hemsida:

http://www.regeringen.ax/.composer/upload//kansli/ASAM_slutlig.pdf


Frågor om rapporten besvaras för ÅSUBs del av Katarina Fellman (katarina.fellman[at]asub.ax).