Nyheter

Löner inom den privata sektorn på Åland 1999

ÅSUB har sedan 1991 sammanställt lönestatistik för privata sektorn på Åland. Undersökningen täcker in större delen av det landbaserade näringslivet, men alltså inte sjöfarten. Inte heller ingår den offentliga sektorn (inklusive posten på Åland).

1999 var den genomsnittliga månadslönen 10 781 mk. Finansiering och försäkring samt energi- och vattenförsörjning stod för de högsta genomsnittliga månadsinkomsterna (14 023 mk respektive 12 753 mk). De lägsta genomsnittliga inkomsterna fanns inom hotell- och restaurangbranschen (8 883 mk). Hotell och restaurang har också den yngsta personalen med en genomsnittsålder på 34 år. Totalt sett är personalens genomsnittliga ålder 40 år. Den äldsta personalen återfinns inom energi- och vattenförsörjning (45 år).

I och med att lönestatistikens omfattning, metoder och innehåll har ändrats under åren är det möjligt att göra jämförelser omfattande enbart en del av de branscher som ingår i den nu publicerade statistiken. Den bransch som verkar ha haft den snabbaste löneutvecklingen under 1997-1999 är finans och försäkring samt handel. Skillnaden mellan dessa branscher är att inom finanssektorn har löneutvecklingen gynnat nästan uteslutande män (21,7% för män, 3,5% för kvinnor), medan löneutvecklingen inom handeln har varit mera lika för de båda könen (13,4% för kvinnor, 13,7% för män). Orsakerna till utvecklingen framgår inte av materialet, men en tänkbar förklaring är strukturella förändringar i de berörda företagens personal och arbetsuppgifter. Inom finansbranschen har flera mindre kvalificerade arbetsuppgifter försvunnit i och med den ökade datoriseringen av uppgifterna, medan handeln inte har upplevt en liknande utveckling.

Löneskillnaden mellan heltidsanställda kvinnor och män var 14,5 procent till kvinnornas nackdel. Kvinnornas genomsnittliga arbetstid var dock 6,4 procent kortare än männens. Ser man på timlönen hos samtliga arbetstagare (hel- och deltid, månads- och timavlönade) så är kvinnornas timlön 12,1 procent lägre än männens. Det går dock inte att fastställa i hur hög grad skillnaden beror på det att kvinnor och män har olika lön för samma arbete, eftersom arbetsuppgifterna varierar inom de olika yrkesgrupper som använts i statistiken. Den övergripande strukturen är dock sådan att kvinnorna är överrepresenterade i de mindre kvalificerade lägre posterna och männen är överrepresenterade i de högre befattningarna.

Det finns dock sådana yrkesgrupper där kvinnornas lönenivå genomsnittligt sett är högre än männens: kvinnliga chefer och högre tjänstemän har sålunda ca 11 procent högre timlön än männen (inkluderar även månadsavlönade). Inom byggnadsbranschen har den operativa kvinnliga personalen 1 procent högre lön än männen. Båda dessa exempel är från yrkesgrupper inom vilka personalen till stor del består av män.

Deltidsarbete förekommer mest bland servicepersonalen och oftast är det kvinnor som deltidsarbetar: 72 procent av alla deltidsanställda är kvinnor. Deltidsarbetande män förekommer mest inom byggnads-, reparations- och tillverkningsarbete samt bland experterna (t.ex. persondatakonsulter, administrativa tjänstemän). Den olika profilen på kvinnors och mäns deltidsarbete avspeglas också i lönenivån: kvinnornas genomsnittliga timlön bland deltidsarbetande var enbart 75 procent av männens timlön.

Mera information om ÅSUBs nya lönestatistik kan fås från statistiker/ekonom Jouko Kinnunen (tel. 25494) eller ledande statistiker Kenth Häggblom (tel 25497).